Idag har jag för en gångs skull tagit hand om mig själv. Syrran och mamma hjälpte mig att platta håret. Och jag måste säga att det blev mycket längre, och mycket mer vårdat. När man mår riktigt dåligt så orkar man inte ens tänka tanken på smink, hår eller utseende över huvud taget. Och jag har inte brytt mig ärligt talat. För jag har mått skit de senaste dagarna.

Man känner sig faktiskt gladare när man tar hand om sig.
/T

Var med mammis och sötsyrran på stan idag. Eftersom vi är 6 stycken i familjen (mamma är omgift), så är det sällan bara vi är. Madde (syrran) och jag är ”riktiga” syskon, så det kan ju vara skönt att bara vara med mamma utan bonussyskonen ibland.

Jag har fått en fotoskrivare btw. Roligt att kunna skriva ut foton och ha som en portfolio! Det är en miniskrivare, jätteliten och söt!

Och en sak till! (Jäklar vad mycket jag har att berätta idag!!). Jag har börjat samarbeta med bloggtjänsten Vitorm (www.vitorm.se). Jag är grafisk designer och skribent! Här är lite saker jag gjort:

Banners:

En raklamfilm:

Denna metod för ”mild ångest” använde de faktiskt i gruppterapin efter att jag föreslagit det. Jag har hittat en slags ny ”behandlings-form”. Detta kan du prova på om du mår dåligt. Det hjälper faktiskt! Vad är hemligheten?

1. Skriv ut teckningar att fylla i från t.ex coloringpages.se

2. Hämta färgpennor och en bra CD

3. Måla så noga du kan. Måla antingen hela bilden i en färg, eller flera olika, beroende på hur du känner.

4. HA KUL!!

Barnteckningar är ett av mina små knep när jag har mild ångest. Det hjälper såklart inte mot extrem ångest.

De flesta i den gruppen tyckte om denna övning. Se till att lyssna på antingen lugn/klassisk musik, eller glad musik.

Testa!

/Tricia

Mitt förflutna är en ny kategori där jag berättar öppet om vad jag varit med om.

För nya läsare: Jag har bipolär sjukdom och står för det. Men jag har blivit illa behandlad av både sjukhuspersonal, och de inlagda på avdelningarna. Det berättar jag om för att informera och skaffa förståelse från omgivningen.

Nu ska jag faktiskt berätta om gångerna jag varit på barn-och ungdomspsyk kallad ”Vänerviken” i Vänersborg! Jag blir så arg att jag kokar när jag tänker på gångerna jag varit där.

På Vänerviken blev jag så enormt särbehandlad av personalen. De var jätteglada mot de andra ungdomarna, och jättesura mot mig! Och det är ingen jävla ”känsla”,utan de VAR faktiskt såna. När jag var sjuk, så sa de att jag luktade svett för att jag gick i tjocktröja mitt i sommaren. Men vems fel var det då? Jag fick ju inte visa ärren efter missbruket! Jag frågade då om jag fick ha en såndär bandage-strumpa (eller typ ett slags skydd över) så jag kunde gå i kortarmat,men de svarade att ”då ser man ändå vad du gjort där under!”. Jaha? Men det ser man väl för fan om jag har typ vinterkläder i 30 graders värme? Fyfan vad sjukt. Varför ska jag ta ansvar om andra blir triggade? Det är väl för helvete deras eget ansvar. Dessutom måste man ju lära sig att se ärr utan att bli igång-triggade! Jag kunde väl få ha ett bandage-strumpa, om det nu var så jävla farligt. Och om jag nu ska ha en tröja, så behöver de inte säga åt mig att jag ”luktar äckligt” för det är väl inte så konstigt?

Jag minns så tydligt när jag vägrade gå ut ur mitt rum, och de fick med våld dra ut mig ur rummet! De sa kränkande att ”vi kommer få ut dig, du vinner inte”.. Vadå ”vinner”? Är det en jävla tävling mellan oss eller? Sedan fick jag inte vila mig i mitt rum, eller läsa i fred. Jag var tvungen att läsa eller vila i uppehållsrummet! Jag fick inte göra något, men de andra fick det!

När vi skulle ut och handla, så sa de att jag hade LPT (lagen om psykiatrisk tvångsvård) rakt ut till de andra ungdomarna som inte hade det, och att jag måste ha med mig en ”vakt”. En av tjejerna sa föraktfullt, att ”Ja, men vikan gå ensamma! Springer Tricia iväg, så jagar jag henne och släpar henne tillbaka!”. Jag blev så otroligt kränkt! Dels för att de inte behövde säga det framför de andra, och dels för att den jävla tjejen inte behövde slänga ur sig såna förolämpningar!

Bara för att jag var tvångsinlagd och de andra inte var det, så blev jag grymt särbehandlad. De pratade surt med mig, och inte till de andra!

När jag sa till dem att de var helvetes särbehandling, så sa de att jag hade ”anklagat” dem. Hallå? Det får de väl förhelvete ta! De är väl ändå vana vid sånt? Dessutom är det inte att anklaga när man talar sanning!

När jag var är frivilligt en gång, så hotade, och mobbade en annan patient mig. Han var på mig hela tiden, kallade mig ”emo” fast jag hade typ ”vanliga” kläder och inte ens var som den stilen. Han sa att alla som skär sig var emo. Dock var han inte på någon annan. Tillslut fick jag nog, skrek, kastade saker.. Då blev (självklart) personalen arg på mig, och sa att ”Det är inte honom det handlar om! Det är dig!”. Vafan? De sa ju inte till honom när han hotade mig de bara satt i varsin fotölj och glodde. Den killen sa bl.a ”Du vet inte vad jag kan göra när jag blir arg”, när jag sa ifrån en gång.

När jag var där första gången, så pratade jag om att jag vart mobbad innan. Då sa de något som fick mig att tappa andan: ”Varför gjorde DU inget åt det då? Du kunde väl tuffa till dig, eller helt enkel PRATA med dem, och fråga varför de mobbade dig!”. Nu blir jag arg. Det är ALDRIG den som blir mobbad som måste ändra på sig. Aldrig. Ingen förtjänar att bli behandlad så, då kan man ju säga att allt denna skit jag fick av personalen på Vänerviken, OCKSÅ mobbade mig!

När jag skulle sy en gång, så sa läkaren att de minsann skulle låsa in mig. då blev jag jätteledsen, grät, och sa att det lät som ett straff, då svarar han något som fick mig att undra om han valt rätt jobb: ”Hade jag straffat dig hade jag sytt dig utan bedövning!” alla får bedövning när de syr, men jag skulle tydligenbli sydd utan, om han straffat mig. Då svarade jag ”Varför sydde du inte utan bedövning då?”, då svarade han nonchalant: ”Till och med stora killar vill ha bedövning!”. Vadå, som om jag skulle välja mellan att bli straffad med utan bedövning eller ej? Fy fan vad sur jag blir när jag tänker på detta.

Nu säger säkert folk att jag ska släppa detta, men det kommer ta tid! Dessutom vill jag berätta för alla hur förjävlig Vänerviken, och den psykvården var. Så folk han fatta hur jävliga människor kan vara, trots att de jobbar med att hjälpa andra människor.

Hur kan man bli frisk om man inte får ha mobil på psyket? När jag frågade svarade de att man inte skulle ha kontakt med omvärlden. Men hur fan ska man bli frisk då? Fyfan vad sjukt.

[P.s Vänerviken låg bredvid en kyrkogård. Japp du hörde rätt. Ett utomordentligt ställe att lägga en psykmottagning på va?]

Så min fråga är: Hjälper eller stjälper vänerviken?

/Tricia

Jag har börjat göra en ”brabok” som jag ska lägga in här i bloggen med jämna mellanrum. I den tänkte jag skriva om mina goda sidor och ge tips till andra.

Dagens brabok: